Budgetdebatt dag 1. Övergripande debatt och regional utveckling.

Budgetdebatten ägde rum under två dagar 13-14 juli. Vänsterpartiets fullmäktigegrupp var väl förberedda inför debatten. Vi hade tragglat både siffror och snärtiga formuleringar och försökt förutse vilken kritik vi skulle få i debatten. Hela fullmäktigegruppen var uppsatta på talarlistan redan i förväg. Allt såg bra ut. 

Dag ett ägnades åt övergripande budgetdebatt och åt regional utveckling. Sju timmars debatt blev det totalt. 

Eva Olofsson inledde i den övergripande gruppledardebatten. Hon inledde med att ta replik på Johnny Magnusson (m) om varför de räknar upp hälso- och sjukvårdens budgetar med mycket mindre än vad de vet att kostnaderna kommer att öka. Deras kritik mot att vår budget går med underskott avfärdades elegant med att det är bättre det än att underskotten hamnar i hälso- och sjukvården som i deras budget. Hon pekade på våra viktiga satsningar på höjda löner och på satsningarna på sänkta taxor i kollektivtrafiken. Hon briljerade i några replikskiften med de blågröna politikerna. Bland annat gav hon ett retroaktivt varsågod till Jonas Andersson (fp) som för något år sedan önskade att Vänsterpartiet skulle lösa finansieringsproblemen genom statsbudgeten. ”Varsågod Jonas”. Hon riktade också hård kritik mot de borgerliga och Miljöpartiet för att äventyra patientsäkerheten i mödravården med sina planer på ett vårdval.

Därefter gick Jan Alexandersson in i debatten i en övergripande debatt om ekonomiska frågor. Han kritiserade bland annat den politiska ledningen för deras förvirrade sätt att styra. Först skulle akuten på Kungälvs sjukhus stängas, sedan skulle den vara kvar och sedan skulle den kanske stängas ändå. Han gav de blågröna beröm för att ha kopierat vår politik om taxorna i kollektivtrafiken men sade sedan att de inte gör tillräckligt när de sänker Regionen Runt-kortet så lite.

I debatten om rättighetsfrågor tog Jessica Wetterling upp frågan att samhället och kollektivtrafiken verkligen inte är tillgänglig för alla. ”Tänk att du träffat nån på stan. Nån du vill åka hem med. Jag kan åka nu, men hen kan inte åka med förrän om fyrtiofem minuter då en spårvagn med fungerande ramp kommer.”

I folkhälsodebatten deltog tre debattörer. Jan Alexandersson tog upp den blågröna ledningens bristande arbete för att rikta folkhälsoarbetet till att motverka de strukturella ojämlikheterna i samhället. I ett replikskifte med Miljöpartiets Nicklas Attefjord visade Nicklas att han tydligt inte visste hur hälso- och sjukvårdsnämnderna ska använda den kunskap som samlades i policydokumentet ”Samling för social hållbarhet”. Annette Ternstedt tog upp det lokala perspektivet och att Regionen och Hälso- och sjukvårdsnämnderna måste samverka med kommunerna i att kraftsamla för att få människor att nå färdig grundskole- och gymnasieutbildning. Carina Örgård tog upp ett annat perspektiv, med hänvisning till forskare om hur svårt den som mår dåligt eller kommer från utsatta förhållanden har att vända negativa livsvanor. Forskaren hade ett exempel på en överviktig kvinna som inte klarade av att ta tag i sin övervikt, utan istället fick panik vid försöken att göra något åt övervikten. Förklaringen var att hon använde maten för att döva en inre ångest och först efter att ha tröstätit orkade ta tag i andra problem. Det fungerar inte med borgerligt skuldbeläggande mot livsstilssjukdomarna.

Inom regional utveckling var Jan Alexandersson och Marie Lindén uppe i debatten. Jan tog bland annat upp vikten av att fokusera på samverkan och social ekonomi för att få människor i utbildning och arbete. Han pekade även på behovet av att renovera befintliga tågbanor och inte stirra sig blind på höghastighetsbanor. Marie pekade på behovet av regional utveckling för hela regionen, inte bara vid storstäderna. Det kräver att åtgärderna styrs av en logik byggd på behov och inte på marknadstänkande.

I kollektivtrafikdebatten gick Egon Frid hårt ut mot de borgerliga och Miljöpartiet om att de kopierar våra förslag med att hålla tillbaka taxehöjningarna och sänka priset på regionen runt-kortet. ”En dålig cover är alltid sämre än originalet”, var hans kommentar till att de sänker bara 70 kronor istället för de 365 kronor i månaden som vi sänker. Marie fyllde på med att ”det räcker knappt till en pizza” jämfört med ”i alla fall ett par luncher”.

Sedan bröts debatten för kväll, Sverige hade räddat till oavgjort mot Irland. De politiska sekreterarna satt på de bakre bänkarna och tänkte att vi vann debatten.

You may also like...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *