Skip to main content
Konstepidemin

Politikerresidens

Jenny Hallström har gjort politikerresidens på Konstepidemin

Vad innebär det?
– Politikerresidens togs fram för att nå fram till politiker på både kommunal och regional nivå. Jag som politiker besöker dem i tre dagar, och deltar i olika möten med konstnärer i deras ateljéer, teatrar eller lokaler.

Konstepidemin är konstnärsdrivet, en ideell förening med medlemsdrivna grupper som har tre platser för utställning, en av dem är ett galleri. Det gör de för att sprida idén och förståelsen om konst. Det är en del i att skapa bättre ekonomiska möjligheter att finnas kvar och kunna arbeta med konst och sprida idén om konst.

Konst

– På vilket sätt har konstepidemin relevans för Västra Götaland som region?
– Genom att vara en nod, en mötesplats och genom att ha talrika samarbeten. Jag är den fjärde politikern från vår region som har gjort politikerresidens. Jag har fått träffa en clown från clownkliniken där, som kämpar med att få till en bättre kontinuitet, och ibland hamnar mellan facken kultur eller vård. Sedan träffade jag även en konstnär och graffitimålare, som arbetar utomhus med målningar, muralmålningar, tuftning och andra offentliga gestaltningar. Han ser stora utmaningar med att driva galleri, eftersom det är så oförutsägbart, med hyresavtal och försäljning av lös konst och att få offentliga uppdrag, berättar Jenny.

Jenny har även träffat scenkonstkoordinatorn Andreas Luukinen, Erik Torstensson som är textilkonstnär, filmproducenten Fredrik Lange, målaren och skulptören Sverker Eklund, konstnären och redaktören Berit Jonsvik och teaterdirektören Ola Karlberg. Michaela Peterson och Johan Zetterquist är båda konstnärer och aktiva på Konstepidemin och de båda ingår i flera arbetsgrupper.

– Vad tar du med dig från ditt besök?
– Det här har varit en stark och intensiv upplevelse och ett privilegium att ges insyn i såväl idéer och kamp som konstnärers praktik, ateljéer och förutsättningar. Jag tror det är viktigt att dialogen mellan konstnärer och politiker fortsätter och viktigt att vi kulturpolitiker kan verka som ett slags ambassadörer för det vi märker att kulturen och konsten gör och kan. Det behöver vara en levande dialog. Att som politiker välja att försöka att ihärdigt och pedagogiskt lyfta att det skapas värden som inte är mindre viktiga för att de är svåra att mäta med samma måttstockar som andra politikområden, är för mig som konstnär och förtroendevald en självklarhet, men inte alltid så lätt. Det här residenset är ett bra steg för ökad förståelse och jag hoppas att fler förtroendevalda med olika bakgrund kommer att vilja lära sig mer om konst och om Konstepidemin i framtiden. Att de här världarna möts är jag glad att Konstepidemin tagit initiativ till.

Vill du läsa mer om att göra politikerresidens?
Läs mer här 

 

Debattartikel: Kulturkalas är viktiga året runt

Debattartikel i GT den 23 augusti 2012

”Ett fritt utbud leder till att fler vågar delta, fler känner sig hemma, fler vågar utmana sig själva och göra något nytt.”

Häromdagen avslutades kulturkalaset i Göteborg. Hela staden myllrade av filmvisningar, högläsning, släktforskning, ståuppkomik och konserter. Ett evenemang som Kulturkalaset visar verkligen värdet av gratis kultur för den som tar del av det. Ett fritt utbud leder till att fler vågar delta, fler känner sig hemma, fler vågar utmana sig själva och göra något nytt.

Både på kommunal, regional och nationell nivå bedriver Vänsterpartiet en kulturpolitik som utgår från att kulturen ska vara tillgänglig för alla. Vi vill sänka trösklarna för deltagande i kulturaktiviteter genom låga avgifter, uppsökande verksamhet och alternativa format.

Klicka här för att läsa resten av debattartikeln (öppnas i ett nytt fönster)

Debattartikel: Ny politik för fattiga barn

Debattartikel i GT den 23 juli 2012

”Det handlar inte om att man unnar sig fel saker, det handlar om att pengarna helt enkelt inte räcker till.”

För vissa barn är sommarlovet en tid för nya spännande erfarenheter. För andra är sommarlovet en tid då man går förbi tomma lägenheter, tittar på barn som har råd att gå i fotbollsskola och sätter sig ensam hemma framför tv:n.

Riksdagens utredningstjänst redovisar att 279 000 barn levde under den relativa fattigdomsgränsen 2010. Störst är fattigdomen bland ensamstående föräldrar, framför allt bland ensamma mammor som i genomsnitt har en ekonomisk standard som är 28 000 kronor lägre än ensamstående pappor.

Att leva som fattig förälder innebär en kamp för att klara vardagen och en konstant känsla av stress och otillräcklighet. En oförutsedd extrautgift blir en ekonomisk katastrof och många gånger tvingas familjer att göra omöjliga prioriteringar. Det handlar inte om att man unnar sig fel saker, det handlar om att pengarna helt enkelt inte räcker till.

Klicka här för att läsa resten av debattartikeln (öppnas i ett nytt fönster)